Hedonism Wikipedia

Hedonism (av grekiska hedone, "njutning", "lustknsla") r en familj av filosofiska och psykologiska teorier som stter njutning som centralt ml fr mnniskans strvanden.[1]Psykologisk hedonism r teorin om att skande efter njutning och undvikande av lidande r mnniskans enda drivkraft eller motivation. Etisk hedonism r teorin om att mngden resulterad njutning r den enda mttstocken p en handlings moraliska vrde. Vrdeteoretisk hedonism r teorin att njutning r det enda intrinsikalt vrdefulla.[2] Dessutom talar man idag ofta om vad som utgr ett gott liv, eller vad som bidrar till ens vlmende, och hedonistens svar r d att njutning r det enda betydelsefulla i skapandet av en mnniskas livsbana. Idag ses hedonismen som en av de tre mest betydelsefulla teorierna om vlmende, bredvid begrsrelaterade teorier och objektiv lista-teorier.[3]

Hedonismen sprar sina rtter till antikens filosofer. ven om Platon under en period tycks ha haft hedonistiska sikter s r Epikuros utan tvekan teorins - i alla dess dtida varianter - mest betydelsefulla fresprkare. Under vissa perioder av historien har ngon form av hedonism fungerat nstan som ett axiom i filosofiska sammanhang, men dess nstfljande storhetsperiod gde rum under senare halvan av 1800-talet med fretrdare som Jeremy Bentham, John Stuart Mill och Henry Sidgwick.

Termen "hedonist" anvnds ibland till vardags som synonym till "livsnjutare".

Epikuros r historiskt sett hedonismens frfader, i teorins alla dvarande bemrkelser. Han menade att det som r efterstrvat ocks r det som r efterstrvansvrt. Han betraktade praktisk vishet som frmgan att p ett korrekt stt kunna kalkylera mngden njutning och lidande. Dygder och rationell aktivitet hrleder sitt vrde frn njutning och r sledes endast instrumentellt vrdefulla. Epikuros skilde mellan aktiva och stillsamma njutningar och ansg att de senare r bttre eftersom de varar lngre. Distinktionen ska inte ses som synonym till kroppsliga- respektive sjlsliga njutningar. ven minnen av njutningar r njutningar. Epikuros hedonistiska instllning hr delvis samman med hans radikala empirism; det enda vi har sker kunskap om r vra sensationer och bland dem ingr njutning och lidande.

Platon hade en hedonistisk period vilket framfr allt mrks i hans dialog Protagoras. Hans sokratiska antagande, att man inte kan veta det goda utan att ocks gra det goda, kombinerat med hans psykologiska hedonism, ledde honom till att acceptera en slags etisk hedonism. Han vergav den emellertid senare till frmn fr en form av vrdeteoretisk pluralism, detta eftersom han vergav den psykologiska hedonismen. Platons senare lyckobegrepp innefattar bde njutning och kunskap.

Aristoteles menade att njutning kompletterar rationell aktivitet och r allts inte det enda, eller ens det hgsta, goda. Han menade att endast de "dla njutningarna" r vrdefulla och att deras vrde varierar med vrdet p aktiviteten som de framspringer ur. Hos Aristoteles hade "lycka" en mer central plats n "njutning" och den frra innefattar delvis den senare.

Den brittiske filosofen Jeremy Bentham var utilitarist. Han menade att all njutning r god, vilket gr honom till kvantitativ utilitarist, till skillnad frn Mill som skilde mellan njutning av olika kvaliteter. Bentham menade att det r omjligt att bevisa hedonismen, den utgr grunden fr alla andra frklaringskedjor. Han stllde sig bakom bde psykologisk- och etisk hedonism och gjorde ingen skarp distinktion mellan vad vi gr och vad vi br gra. Njutning fungerar bde som frklarande- och rttfrdigande orsak till vrt beteende.

John Stuart Mill ansg inte heller att ett bevis behvde ges fr att rttfrdiga hedonismen, men presenterade likvl ett argument som bestr av tv steg. Fr det frsta frsker han bevisa hedonismen och fr det andra frsker han drifrn rttfrdiga utilitarismen. Hans frsta steg gr i korthet ut p att han pstr att det enda trvrda r det vi faktiskt trr. Drifrn frsker han bevisa utilitarismens rimlighet genom att formulera ett njutningsbegrepp som inte plockar ut individer. Mill fresprkade en kvalitativ hedonism, det vill sga en hedonism som skilde mellan kvalitativt olika njutningar. Han gjorde ingen distinktion mellan lycka och njutning. Hans argument har kritiserats av bland andra G.E. Moore.

En annan brittisk filosof som emellertid frnekade den psykologiska hedonismen var Henry Sidgwick. Han omfattade nd den etiska hedonismen och likstllde njutning med "trvrda medvetandetillstnd", en fenomenologiskt heterogen klass av mentala tillstnd. Sidgwick stllde upp fyra, enligt honom sjlvklara, principer som stdde hans utilitarism. Fr det frsta betyder "rtt fr mig" "rtt fr alla". Fr det andra r tidslig placering irrelevant. Fr det tredje har all njutning lika vrde, oavsett vems. Fr det fjrde r det alltid rationellt att efterstrva det goda.

Under 1900-talet upplevde hedonismen en stark tillbakagng. Roger Crisp har identifierat tre viktiga anledningar till att filosofer brjade betrakta hedonismen som tillbakavisad. Fr det frsta betraktade mnga filosofer John Stuart Mills infrande av distinktionen mellan kvalitativt olika njutningar som antingen ett vergivande av hedonismen eller som inkoherent. Fr det andra har de sttt sig p G.E. Moores teori om intrinsikala vrden och med hjlp av denna argumenterat fr att det r "absurt" att hvda att njutning skulle vara det enda intrinsikalt goda. Slutligen har de hnvisat till Robert Nozicks tankeexperiment om upplevelsemaskinen, vilket ofta anvnds fr att snabbt avvisa hedonismen som en teori om vlmende och sedan g vidare med att underska mer levande teorier.[4][5]

Eftersom hedonismen placerar njutning s centralt har det med tiden dykt upp en rad olika teorier om vad njutning egentligen r. Att definiera njutning har varit viktigt inte bara fr hedonisterna, utan ven fr kritikerna, som med hjlp av en viss definition har frskt visa att hedonismen r felaktig eller kontraintuitiv.

Enligt upplevelse-orienterade frklaringar r njutning och smrta distinkta medvetna upplevelser, eller tminstone delar av sdana upplevelser.[6]Gilbert Ryle har framfrt ett argument mot uppfattningen om njutning som en sensation, som gr ut p att alla sensationer har ett speciellt omrde dr de knns, men att olika njutningar saknar ett sdant gemensamt "knningsomrde".[7] Wayne Sumner har gjort en distinktion mellan tv huvudsakliga teorier om njutning som r upplevelse-orienterade: den intrinsikala- och den extrinsikala uppfattningen.[8]

Enligt teorin om njutning som en intrinsikal upplevelse "upplevs" njutning p ett speciellt stt; det har en distinkt intrinsikal karaktr, exempelvis genom dess fenomenologi, dess qualia eller knslan som det medfr. Bland andra G.E. Moore uppfattade njutning p detta stt. Han menade att njutning var ett odefinierbart "ngonting", som dock r separerbart frn allting annat. ven om detta "ngonting" inte gr att frklara eller beskriva nrmare, s gr det helt klart att isolera det som just njutning.

En klassisk invndning mot denna syn p njutning r att vi genom introspektion upptcker att det inte finns ngon gemensam komponent hos allt det vi ser som njutningatt lsa en vlskriven bok, att ha sex, att lsa ett matematiskt problemsom gr det till just njutning.[4] Henry Sidgwick formulerade denna invndning i sin The Method of Ethics.[9] Ett annat argument, som inte bara riktar sig mot denna uppfattning om njutning, gr ut p att inte allt det som definieras som njutning faktiskt r njutning och kan sgas ka personens vlmende. Slutligen gr en tredje invndning ut p att inte endast njutning r intrinsikalt vrdefullt. Dessa tre invndningar kallas ibland frkortat fr "none such", "not all" och "not only" p engelska.[6]

Den extrinsikala synen p njutning som en distinkt upplevelse liknar den intrinsikala i det att bda ser p njutning som en upplevelse, exempelvis en knsla eller en mer kognitiv upplevelse. Den skiljer sig emellertid frn denna i det att dess kriterium fr vad som r njutning fokuserar p utomstende omstndigheter kring upplevelsen, snarare n egenskaper hos upplevelsen sjlv. Den gr ut p att en upplevelse r njutning om och endast om personen som har upplevelsen ocks har en speciell positiv attityd gentemot den. Exakt vilken attityd det rr sig om skiljer sig t; det kan vara en trosfrestllning, frmodan, frvntan, begr, preferens etc. Sidgwick anammade detta synstt i och med hans avvisande av den intrinsikala uppfattningen: "Pleasure as a feeling which is at least implicitly apprehended as desirable" (fritt versatt ungefr: "Njutning en knsla som tminstone implicit uppfattas som efterstrvansvrd").[9]

Den extrinsikala uppfattningen undviker argumentet om att det inte finns ngon gemensam komponent hos allting vi kallar njutning. Fresprkaren av denna uppfattning kan g med p att det vi kallar njutning innefattar en bred uppsttning knslor och mentala tillstnd utan ngon minsta gemensam nmnare, men nd kategorisera allt detta som njutning p basis av personens instllning gentemot dessa tillstnd. Den extrinsikala uppfattningen har dock egna problem. Det allvarligaste av dessa r "killjoy"-argumentet. Enligt detta argument finns det medvetandetillstnd som vi har de relevanta attityderna mot, men som knappast kan betraktas som njutningsfulla. Ett exempel r skam; man kan knna skam infr ngonting man har gjort, och faktiskt vilja knna skammen, som ett bevis p att man r en moraliskt knslig person. Men om man har en sdan attityd gentemot skamknslan s tycks det enligt den extrinsikala uppfattningen implicera att skammen r njutningsfull, vilket fr de flesta av oss r starkt kontraintuitivt. Denna invndning r en av de s kallade "not all"-invndningarna.

En annan klass av teorier om njutning r de attityd-orienterade frklaringarna. Enligt dessa bestr njutning av ett intentionalt tillstnd, som en trosfrestllning eller ett begr. Dessa intentionala tillstnd kan vara riktade antingen mot en sjlv eller mot den yttre vrlden. Skillnaden frn de upplevelse-orienterade frklaringarna r att dessa attityd-orienterade teorier identifierar njutning med sjlva attityden, snarare n attitydens objekt, som den extrinsikala uppfattningen gr gllande.

Attityd-orienterade frklaringar har den frdelen att de undviker en del av invndningarna som riktas mot upplevelse-orienterade frklaringar. De kan ven redogra fr njutningens kvantitet, genom att hnvisa till sdant som lngden och intensiteten hos attityderna. Dremot kan "killjoy"-invndningen ven glla fr dessa teorier; det verkar konstigt att pst att attityden, i det frra exemplet med skammen, till skamknslan var njutningsfull, ven om det var en positiv attityd. Ett annat problem r existensen av defekta attityder, som missriktade eller destruktiva attityder.

Fred Feldman menar att stndpunkten som bland andra Sidgwick fr fram, att njutning r intrinsikalt vrdefullt p grund av vissa attityder gentemot knslan som r njutningsfull, kombinerat med G.E. Moores syn p intrinsikalt vrde, r inkoherent. Feldman analyserar frst Sidgwicks definition av njutning som "a feeling which, when experienced by intelligent beings, is at least implicitly apprehended as desirable...." Denna syn p njutning har den frdelen att den undviker heterogenitets-argumentet, det vill sga invndningen att olika sorters njutningar (njutningsfulla knslor) inte har ngot gemensamt som kan pekas ut som utgrandes sjlva njutningen. ven andra filosofer har anammat en liknande syn p njutning, ven om de har bytt ut Sidgwicks "desirable" mot exempelvis "wish to prolong". Det viktiga i sammanhanget r att man definierar njutning i termer av ngon extern instllning gentemot knslan som sgs vara sjlva njutningen.

Feldman gr sedan vidare och analyserar den mooreanska uppfattningen om intrinsikalt vrde. I korthet gr Feldmans argument ut p att Moores begrepp om intrinsikalt vrde sger att dessa vrden endast supervenierar p objektets intrinsikala egenskaper, det vill sga egenskaper som r helt oberoende av objektets frhllande till resten av vrlden. Men om en knsla av njutning r vrdefull p grund av att den som har knslan betraktar den som njutningsfull tycks dess vrde vara extrinsikalt, eftersom det r beroende av agentens instllning till knslan; en instllning som r extern i frhllande till knslan. Allts r Sidgwicks hedonism inkoherent.

Efter att ha identifierat denna inkoherens hos Sidgwicks attityd-orienterade syn p njutning frsker Feldman att komma med ett alternativt synstt som undviker denna svrighet. Han gr detta genom att frndra definitionen av njutning. Feldman behller synen p njutning som beroende av personers attityder, men talar om "propositionella attityder". Dessa attityder r inte knslor; de r riktade mot olika sakfrhllanden. Att njuta av ngonting r att njuta av att ett specifikt sakfrhllande freligger. Han identifierar vidare sdana sakfrhllanden som bestende av en person som njuter av att han eller hon sjlv till en viss intensitet upplever ngonting vid ngon tidpunkt, det vill sga en individ, en viss intensitet av intrinsikal propositionell njutning, en speciell tidpunkt och ett specifikt objekt.

Hedonismen har kritiserats av en rad filosofer, inte minst under 1900-talet. G.E. Moore argumenterade i sin Principia Ethica mot vrdeteoretisk hedonism, teorin om att lycka eller njutning r det enda intrinsikalt goda.[10] Moore ansg att en hedonist r tvungen att g med p att en vrld med endast njutning, utan sdant som krlek, kunskap och sknhet, skulle vara bttre n en vrld som innehll dessa ting men som var lite mindre njutbar. Denna tanke fungerar som ett reductio ad absurdum-argument hos honom; det vill sga, eftersom hedonismen leder till detta s mste den anses vara felaktig som teori om intrinsikala vrden.

Ett annat argument som av mnga har betraktats som en slutgiltig vederlggning av hedonismen och andra mentala tillstnds-relaterade teorier om vrde r Robert Nozicks tankeexperiment "upplevelsemaskinen". Nozick tnker sig en maskin som kan framkalla vilka mentala upplevelser som helst hos personen som anvnder den. En hedonist br d rimligtvis g med p att ett liv i en sdan maskin, med de ultimata instllningarna, br vara ett fullndat liv. Eftersom det endast r de mentala tillstnden som r vrdefulla s br det inte spela ngon roll huruvida dessa r ett resultat av faktiska hndelser eller artificiellt producerade av avancerade neuropsykologer. Men detta strider mot de flesta mnniskors intuitioner om ett gott liv; vi vill exempelvis inte bara uppleva krlek, vi vill lska och bli lskade p riktigt.

Nozicks argument framstod lnge, och framstr fortfarande fr mnga, som ett slutgiltigt slag mot hedonismen. P senare tid har detta emellertid delvis kommit att frndras. Filosofen Matthew Silverstein skrev r 2000 en artikel i tidskriften "Social Theory & Practice" med titeln In defense of happiness: A response to the Experience Machine. Silverstein menar att han identifierar vissa gmda premisser i Nozicks resonemang, premisser som vid en nrmare underskning inte visar sig vara hllbara. En betydande brist hos Nozick r, enligt Silverstein, att han frn det faktum att vi vill ha ("desire") mer n blott simulerade lyckoupplevelser i vrt liv, drar slutsatsen att mnniskors vlfrd ("well-being") beror p mer n blott simulerade lyckoupplevelser. Om man tolkar hedonismen som en teori om vad som utgr ett gott liv, vad som betingar en mnniskas vlfrd, s behver inte mnniskors faktiska viljeattityder vara relevanta fr huruvida hedonismen r rimlig eller inte. Silverstein tar upp flera exempel dr tillfredsstllandet av det vi faktiskt vill inte bidrar till att ka vr vlfrd, till exempel vad gller irrationella begr. Om man kan skilja mellan vad en person vill och vad som bidrar till dennes vlfrd tycks Nozicks upplevelsemaskinsargument tminstone vara frsvagat.[11]

Jason Kawall medger att de allra flesta av oss skulle vlja att inte kopplas in i Nozicks upplevelsemaskin, om vi fick det valet. Men, menar han, detta r inte ett argument mot mentala tillstnds-teorier om vlmende. En fresprkare av mentala tillstnds-teorier, det vill sga en person som hvdar att endast mentala tillstnd bidrar till vr vlfrd, positivt och negativt, kan g med p att vi vrdestter andra saker n vra egna mentala tillstnd. Vi har moraliska vrden, vi har frpliktelser mot andra mnniskor etc. Det r emellertid konsistent att bde hvda att det finns sdana vrden, och att de inte r komponenter av vr vlfrd.

Misstaget som kritikerna enligt Kawall begr, r att knyta mental tillstnds-fresprkaren (hrefter endast "fresprkaren") till stndpunkten att alla vrden betingas av sitt frhllande till mentala tillstnd. Det enda fresprkaren behver hvda r att endast sdant som visar sig i mentala tillstnd pverkar vr vlfrd. Uppfyllandet av ens frpliktelser pverkar ens vlfrd endast i den mn som jag r medveten om att man faktiskt uppfyller dem. Vidare kan det vara vrdefullt att uppfylla ens frpliktelser ven om detta inte tar sig uttryck i mentala tillstnd. Detta vrde r d emellertid inte ett "vlmende-vrde", och att g med p detta r fullt frenligt med att hvda att endast mentala tillstnd bidrar till ens vlfrd. Det kan till och med vara s att andra vrden str i konflikt med ens vlmende, p s stt att uppfyllandet (i de fall dr det rr sig om stadkommanden) av de frra frsmrar det senare. terigen ppekar Kawall att detta inte r ngot problem fr fresprkaren. Slutligen pekar Kawall p att kritikerna tycks vara knutna till en underlig stndpunkt: att soldaten som offrar sitt eget liv fr sina kamrater gr detta fr att ka sitt eget vlmende. Fresprkaren kan frklara detta mer i enlighet med vra intuitioner; nmligen genom att frklara att han offrade sitt eget vlmende fr sina kamraters vlmende.

Heterogenitetsargumentet riktar sig till intrinsikala njutningsteorier. Det gr ut p att det inte finns ngon gemensam komponent hos allt det vi kallar njutning, som r det som konstituerar njutningen. Filosofen Stuart Rachels har presenterat tre frslag p hur en hedonist kan bemta denna invndning:[12]

Roger Crisp menar att det tredje frslaget egentligen r en form av externalism, och att de andra tv r ganska lika varandra. Han argumenterar fr att i synnerhet det andra frslaget gr att bygga vidare p, och gr sjlv ocks detta. Han skriver (fritt versatt): "Om fresprkaren av heterogenitetsargumentet sker efter ngonting i stil med en speciell sensation, som stma eller ett kittlande eller en knsla i ngon speciell del av kropppen [...] eller ngonting som en sinnlig egenskap som rdhet, i njutningsfulla erfarenheter, s kommer hon att misslyckas. Men det finns ett stt som njutningsfulla erfarenheter knns p: de knns njutningsfulla." Crisps pong r att det "r p ett speciellt stt" att knna njutning. Han medger att olika njutningar kraftigt skiljer sig t, men menar att det nd finns ngonting som r gemensamt fr dem alla, nmligen att de "knns bra".

Efter kritik av sina samtida om att hans hedonism var en "svinens filosofi" frskte John Stuart Mill frsvara sig genom att infra en distinktion mellan hga och lga njutningar. Detta ansgs av mnga vara antingen ett vergivande av hedonismen eller inkoherent.[13][14]

Roger Crisps teori, som bygger vidare p Mills, mjliggr enligt honom sjlv att man kan skilja olika njutningar t kvalitativt. Crisp menar att det gr att rdda Mills distinktion, som tycks vara ndvndig fr att hedonismen ska knnas intuitivt riktig. Om man omformulerar Mills uppfattning om intensitet och lngd som att det handlar om sjlva upplevelsens intensitet och lngd snarare n njutningen i sig, s kan man gra samma sak med upplevelsers kvalitet. Upplevelser kan allts vara lngt mer njutningsfulla just p grund av att de r av hgre kvalitet, men pongen r att det inte r sjlva njutningen som r av hgre kvalitet. Ett annat stt att uttrycka detta p r genom att skilja mellan upprknande och frklarande teorier. Litterr kvalitet kan till exempel ing i en upprkning av faktorer som kar ens vlmende, men det r samtidigt konsistent att frklara detta genom att hvda att anledningen till att det gr just detta r att det kar njutningen i upplevelsen. P det stter menar Crisp att han lser dilemmat som Mill stlls infr med sin distinktion mellan hga och lga njutningar. Detta r allts ingen snllare tolkning av Mill utan ett vergivande eller omformulering av en del av hans teori.

Read more:

Hedonism Wikipedia